Gästbloggning (del 3).
Okey, låt mig inte leka en wanna-be-kaxig-gangster-brud här hela tiden. Jag har ett hjärta jag med. Även bruden vars blogg jag skriver i.
Hon och jag träffades för första gången för ungefär två år sedan i ettan på mediagymnasiet. En urgullig hästtjej med söta blonda små lockar, helt frälst i rosa och med prinsessdrömmar likt en femåring som ingen av oss kunde säga emot.
- Jag ska bli prinsessa när jag blir stor. Eller typ president. Säga hur allt ska vara liksom. Och klä mig i rosa och gucci hela dagarna!
- Haha, men julia...
- Vadå men julia? Bara man vill så kan man!!
Vist, motot hon hade var givetvis det bästa jag hört. Men ja... man kan ju säga att drömmarna nuförtiden är liiite mer realistiska. Men motot finns kvar, och det beundrar jag henne för något enormt.
Två år sedan. Årskurs 1. Hahaha se så små vi var? *tårögd*
Fastän det känns som om jag känt dig hela mitt liv så är det ju faktiskt bara två år vi känt varandra. Eller ja, känt och känt... till en början var vi ju bara klasskompisar, tillskillnad från nu, då du är en av mina allra bästa vänner.
Det var först det här året vi verkligen kom varandra nära. Hela den här terminen har vi ju varit som plåster på varandra, inte sant? Snackat om allt, gråtit sönder inför varandra, stöttat, pushat och hjälpt varandra, skrattat tillsammans och ja... allt som går att göra tillsammans helt enkelt. Jag har på fullaste allvar aldrig kunnat vara så öppen för en person så som jag varit för dig. Och att du fanns där när allt var som jobbigast är guld värt. Jag menar det verkligen. Jag skulle aldrig klarat det utan dig. Så säger jag inte bara, utan jag menar det så grooovt mycket. Du har varit helt bäst. Helt klart den bästa vännen.
Nu glider vi dock ifrån varandra allt mer känns det som. Okej, det där lät bara sorgligt, men det är så det känns. Vist, vi står fortfarande varandra lika nära och vet att vi finns där för varandra i alla lägen. Men nu har du blivit partyprinsessan nummer ett, vilket har spårat lite om man säger så, hehe. Men bara du har kul, det är det viktigaste. Om fyra månader står vi ju faktiskt där på dansgolvet tillsammans, och FAN vad jag längtar!!!!
För att avsluta det här inlägget vill jag bara säga att jag älskar dig Julia. Det du gjort går inte ens att tacka för, så jag hoppas istället att jag bidrar med samma sak för dig ♥
Hon och jag träffades för första gången för ungefär två år sedan i ettan på mediagymnasiet. En urgullig hästtjej med söta blonda små lockar, helt frälst i rosa och med prinsessdrömmar likt en femåring som ingen av oss kunde säga emot.
- Jag ska bli prinsessa när jag blir stor. Eller typ president. Säga hur allt ska vara liksom. Och klä mig i rosa och gucci hela dagarna!
- Haha, men julia...
- Vadå men julia? Bara man vill så kan man!!
Vist, motot hon hade var givetvis det bästa jag hört. Men ja... man kan ju säga att drömmarna nuförtiden är liiite mer realistiska. Men motot finns kvar, och det beundrar jag henne för något enormt.
Två år sedan. Årskurs 1. Hahaha se så små vi var? *tårögd*
Fastän det känns som om jag känt dig hela mitt liv så är det ju faktiskt bara två år vi känt varandra. Eller ja, känt och känt... till en början var vi ju bara klasskompisar, tillskillnad från nu, då du är en av mina allra bästa vänner.
Det var först det här året vi verkligen kom varandra nära. Hela den här terminen har vi ju varit som plåster på varandra, inte sant? Snackat om allt, gråtit sönder inför varandra, stöttat, pushat och hjälpt varandra, skrattat tillsammans och ja... allt som går att göra tillsammans helt enkelt. Jag har på fullaste allvar aldrig kunnat vara så öppen för en person så som jag varit för dig. Och att du fanns där när allt var som jobbigast är guld värt. Jag menar det verkligen. Jag skulle aldrig klarat det utan dig. Så säger jag inte bara, utan jag menar det så grooovt mycket. Du har varit helt bäst. Helt klart den bästa vännen.
Nu glider vi dock ifrån varandra allt mer känns det som. Okej, det där lät bara sorgligt, men det är så det känns. Vist, vi står fortfarande varandra lika nära och vet att vi finns där för varandra i alla lägen. Men nu har du blivit partyprinsessan nummer ett, vilket har spårat lite om man säger så, hehe. Men bara du har kul, det är det viktigaste. Om fyra månader står vi ju faktiskt där på dansgolvet tillsammans, och FAN vad jag längtar!!!!
För att avsluta det här inlägget vill jag bara säga att jag älskar dig Julia. Det du gjort går inte ens att tacka för, så jag hoppas istället att jag bidrar med samma sak för dig ♥
Kommentarer
Trackback
